en tillbakablick på inspelningen.

jossan under sminkning av Anna, efter henne var det min tur!


nu sitter jag här och tänkte skriva lite om inspelningen av filmen, det var en tjej som skrev en gullig kommentar på mitt förra inlägg och ville att jag skulle skriva om inspelningen m.m så då tänkte jag att jag tar min tid och gör det nu. vi spelade in filmen i taket lyser stjärnorna i Trollhättan mesta delen, lite i Vänersborg och två scener i Göteborg men mesta delen var i Trollhättan vi höll på från 31/3- 5/6 ungefär. jossan var ju självklart där varje dag förutom helgerna och ungefär samma för mig.. jag var där nästan lika mycket som hon var där och självklart ingen inspelning på helgerna. det krävs mycket koncentration för att klara av en sån här grej men samtidigt under inspelningsdagarna var vi tvugna att få flamsa lite också för bara hårt arbete är jobbigt under en sådan lång period och när vi väl flamsade hade vi så roligt så vi höll på att kissa på oss flera gånger.. jag hoppas dom tar med många bakomklipp och sånna klipp som har blivit fel för där får man se en hel del om vad vi höll på med när vi hade roligt haha! filmteamet, jag och jossan blev som en enda stor familj.. alla i teamet var underbara men jonas och ronny var två goingar som man aldrig glömmer, två snygga fräscha killar och underhöll mig och jossan varje dag och deras humor var sjuk! haha i love you. vi och teamet pratade om allt och gjorde allt ihop ungefär.. jag sov till och med hos Nea (våran runner) och vi kunde ligga och snacka hela natten även om det var en lång dag nästa dag med långa scener. jossan och jag blev bästa vänner, tvillingsystrar så fort.. efter en vecka kändes det som om vi hade känt varandra hur länge som helst, i flera år.. det sa klick! jag tror inte det hade blivit lika bra om jag hade fått spela mot någon annan. det var casting här i Göteborg och jag gick dit, kom vidare, fick provfilma i stockholm ett antal gånger och sen kom jag med men då var dom inte säkra på någon Jenna än så jag fick provfilma mot massa jennor och när jossan kom in i rummet kändes det som om vi redan var kompisar sen långt tillbaka och jag tänkte: henne måste dom ta så dom frågade mig efteråt vad jag tyckte och då sa jag min åsikt och tillslut blev det hon!
att spela in denna filmen har varit det bästa jag har gjort i hela mitt liv.. att få vara med och uppleva detta i min ålder är inte så många som får.. och framförallt inte en huvudkarraktär i en biofilm! jag kan säga så här, filmen är grymt sorglig men ändå mycket humor i den också och det gör så att det blir en otrolig blandning och det är bra för skulle det bara vara sorg så blir filmen så tung och kanske mest jobbig med humor i tror jag vi får fler tittare.. jag trodde aldrig att filmen skulle bli så här stor och att vi redan nu ska vara med och tävla i Berlins filmfestival gör det hela mycket större.. där tävlar vi i generation 14plus och att den är en film som blandat folk kollar på, alla åldrar gör saken mycket roligare. att folk och journalister håller på att jämföra den med fucking åmål förstår jag inte.. visst att båda är ungdomsfilmer men våran har en mer splittrad ålder, våran är från typ 13 plus och uppåt till och med gammla gubbar i 50 års åldern sitter och snyftar medan fucking åmål är väl just där mellan 14- 18 typ sen tycker jag det är ett större problem med en mamma som har cancer och en mamma som är alkis än en tjej som helt plötsligt blir lesbisk.. men sen är vi alla olika och tycker olika men våran film är INTE den nya fucking åmål i allafall!


det är snart ett år sen vi spelade in filmen och det kommer kännas jätte konstigt och tråkigt men vad ska man göra liksom?


nu har du/ni fått höra lite mer av vad som hände under inspelningen..
och som sagt om ni har frågor eller så, så fråga på här eller på vårat forum i våran hemsida:
http://www.itaketlyserstjarnorna.se/





puss så länge. / Mika